Detta har hänt

Det fanns en idé för det här inlägget, tydligt utstakad, skissad och funderad. Det första som hände var att idén försvann.
Det andra som hände var att jag började berätta:

Jag försöker ge en bakgrund, kanske något för att förstå? Från det första inlägget jag skrev här för så många år sedan, så överdrivet hurtigt att jag gråter när jag läser det.
Vilket självhat som drev den här hjärnan då, vilket självförtryck.
Allt handlade om att passa in i former men inte bli för osynlig, det var min största rädsla, för i osynligheten är en ingen, bara något litet och patetiskt, kanske något att skratta åt.
Och i osynligheten finner jag mig nu för en sekund, det är det som driver mig mot skärmen - Inte mycket har förändrats.

Det andra som var då var relationerna, det var en odefinierad längtan som tog sitt utlopp i snabba desperata relationer, sex på fel plats vid fel tillfälle och så otroligt mycket skuld. Det var också vänskapsrelationer, hetsigt underhållande och nervöst anpassande, ett gäng med gränser och idéer.

Jag var på väg någon annan stans då, jag vet inte om jag är där nu men jag hoppas att jag är i närheten.

Sedan hände mycket, så mycket att det inte får plats här just nu, men senare kanske:
Vad som hände var väl livet, och här är jag nu lite senare.

Jag är kär. Eller det är i alla fall en definition av saken, och L har förändrat så mycket i mitt liv, genom att inte försöka, genom att vara den första som faktiskt inte rubbat allt och grävt sig in i varje por mot min vilja. Hen bor här naturligt, under min hud (men för det mesta alldeles för långt bort, en timmes tunnelbaneresa).
Jag har fantastiskt sex också, men det är med F, och det är något helt annat. Utanpå huden, med rivsår och bitmärken och mycket ljud.
Det är saker jag ska skriva om senare, L och F.

Och det är väl vad som har hänt, vad som går att berätta just nu. Jag vet inte mer än så.

Jag vet bara att jag behöver skriva.


.Nikatta.