Dagbok

Jag läser igenom dagboken jag började på i början av hösten, den är snart full, av täta ord i skrivstil.

(det började utan känslor. tomhet. Jag köpte en träningsdagbok samtidigt som den här boken)
(sedan: ...det är så lätt att gråta nuförtiden)
(...jag åt så dåligt igår)
(...ibland funderar jag på att göra slut med L på riktigt)
(...inte för att jag vill bli smalare - så dum är jag inte. Är bara inte hungrig)
(...det borde inte göra mig glad men det gör det)
(...jag vaknade mitt i natten och kunde inte sätta mig upp)
(får inte)
(kan inte)
(måste)
(störd)
(imorgon)
(planera)
(regler)
(sköta mig)

Snart är den full och den nya som väntar skiftar i olika färger - jag funderar över hur lätt det är att glömma världen nu när L är tillbaka.
Jag funderar över hur jag faktiskt inte vet om det är bra.

Dagar, dygn, timmar, andetag

Jag har pluggat nu. Faktiskt fått saker gjort, utan att det blivit för sent eller att maten glömts bort (tog till och med en järntablett idag för säkerhets skull, yrsel är inte kul).
Lite mer än ett dygn tills jag vet om det blivit bättre nu
Lite mer än ett dygn tills jag träffar L igen och världen går att se normalt

Timmar och minuter nu och jag borde sova - inte sitta här och föra uppsnurrade konversationer med coola typer på internet (skaffa sig ett liv var det ja)

Vet inte vad det är jag klamrar mig fast vid ikväll men det känns inte skrämmande

Behöver närhet nu och varför kan du inte bara ta ett djupt andetag? Gulliga narcissist men ibland behöver jag mer än så

En månad utan L (och Känslor)

Nästan en månad har gått sedan senaste inlägget, när min paus från L just hade börjat, kaoset med F var på topp och C hade fått en.. intressant ny roll i mitt liv.

Nästan en månad utan L alltså, ibland har jag bara velat spricka av känslor och ibland har livet med L känns så avlägset att jag behövt ta djupa andetag men för det mesta har det varit lugnt - med fasta mål vid horisonten går det att hålla världen på någorlunda rätt köl.
Som målet att få bra järnvärden igen. Vet inte hur det gått med dem men på onsdag vet jag... Slutade ta Niferex för en vecka sen (inför blodproven) och började genast känna mig yr. Ska börja äta dem imorgon igen i väntan på provresultaten.
Är inte så rädd för att väga mig nu, oavsett vad resultatet kommer vara (möjligtvis rädd för att ha gått ner p.g.a orkar inte misslyckas då jag faktiskt försöker)

Men det är mest saker som händer, inte saker som känns. Saker kom känns är:

• Trötthet, känslan av att försöka och inte orka mer. 
• Känslan av frihet (från idrotten, franskan och kemin som jag nu äntligen släppt för ett tag med hjälp av mentor och rektor). 
• Andetag.

Mer om vad som hänt skrivs nog senare men nu ska jag andas och planera och sova och andas mer.