En månad utan L (och Känslor)

Nästan en månad har gått sedan senaste inlägget, när min paus från L just hade börjat, kaoset med F var på topp och C hade fått en.. intressant ny roll i mitt liv.

Nästan en månad utan L alltså, ibland har jag bara velat spricka av känslor och ibland har livet med L känns så avlägset att jag behövt ta djupa andetag men för det mesta har det varit lugnt - med fasta mål vid horisonten går det att hålla världen på någorlunda rätt köl.
Som målet att få bra järnvärden igen. Vet inte hur det gått med dem men på onsdag vet jag... Slutade ta Niferex för en vecka sen (inför blodproven) och började genast känna mig yr. Ska börja äta dem imorgon igen i väntan på provresultaten.
Är inte så rädd för att väga mig nu, oavsett vad resultatet kommer vara (möjligtvis rädd för att ha gått ner p.g.a orkar inte misslyckas då jag faktiskt försöker)

Men det är mest saker som händer, inte saker som känns. Saker kom känns är:

• Trötthet, känslan av att försöka och inte orka mer. 
• Känslan av frihet (från idrotten, franskan och kemin som jag nu äntligen släppt för ett tag med hjälp av mentor och rektor). 
• Andetag.

Mer om vad som hänt skrivs nog senare men nu ska jag andas och planera och sova och andas mer.