Vill du se att jag kan argumentera?

Att den svenska skolan fastnat i fabriksmentaliteten är väl ingen nyhet - stämplar ungarna efter årgång och bedömer beroende på produktivitet (eller finns det någon som fortfarande tror att betygen bedömer ens förmåga att lära? "hej vi känner att du är för dålig på att vara intresserad av kunskap"). 

Så om en nu ska relatera till den där fabriken då? Jag har ju ett antal kurser jag ligger efter med just nu: svenska, idrott och biologi bland annat. 

Min svenskalärare vill se att jag kan skriva argumenterande text, idrotten och biologin vill att jag jag visar en förståelse över hur vanor påverkar kroppens hälsa. 

Vill du se mig argumentera? inte utifrån uppgiften med strukturerade mallar och begränsade tankefält (att svara på stereotypen "Gösta svensk"s invandrar och kvinnofientlighet känns inte särskilt utmanande eller ens som en vettig argumentationsgrund). Nej låt mig ge mig på vad jag verkligen vill argumentera om:

Er undervisning.

För vet ni vad? Under senaste årets arbete med hälsoprojekt, hälsodagböcker och analyser i biologin om vad en äter och hur det påverkar en har jag utvecklat en ätstöring. Grattis! ni har lyckats med kapitalismens mål No1 - få alla att gå på myten om att de inte duger som de är.

Jag har inte känt en enda person sen sexan som inte uttryckt en önskan att äta mindre eller att gå ned i vikt. 

Grattis.

Ni ska få se mig argumentera, men inte om era teoretiska problem. Om vad? Hur den svenska skolans undervisning bryter ner elever och förstör deras framtid. 

Håll utkik: ni ska få se mig argumentera, tro mig.

Polyproblematik

Och så sitter en i smeten igen med nya ligg och gamla ligg som brydde sig mer än vad en trodde om det där grälet om vad det nu var och vad fan gör en då liksom?
Vill bara kyssa bort oron från alla jag känner men om jag kysser en så kysser jag inte en annan och så är kalabaliken i gång - polyproblematik.
Att det skulle vara lättare att vara älskad än att älska = MY ASS it is.
Som att F är en av de finaste människorna jag har i mitt liv men jag kan inte säga att jag älskar honom för det funkar inte så, och att C egentligen kanske bara var en grej men vad fan, eller att L är det finaste som finns men så sitter en här med en månads paus som verkade (och verkar) som en bra idé men vem ska jag nu klaga för?
Träffar J ikväll så kan spy ur mig lite då, vi brukar synka kaos så får se vilka hen har lyckats ligga med på sista tiden

oh sweet chaos.

Och jag vill bara förklara för alla älsklingarna att det inte är min grej det där med att folk bryr sig om en, jag är van vi den oälskades frihet att inte såra någon med sina val för att ingen bryr sig och så kommer folk här och bryr sig?

Ugh vad har jag gett mig in på.

Vill ju bara knarka fingrar och läppar och utbyta saliv utan tanke på morgondagen.

Har fått flera läsare per dag sen jag skrev det där som var relaterat till LDs inlägg, det lär troligen lägga sig snart men hej i alla fall.