2012

Året då jag firade min första ettårsdag och chockat konstaterade att saker inte gått så mycket åt helvete
Året då Ojnareskogen blev en kamp som inte förlorades, då jag byggde en bänk och satt framför maskiner och sov i tält bredvid L
Året då jag började ha fantastiskt och fungerande sex
Året då världen gick sönder lite igen
Året då jag helt plötsligt inte kunde äta
Året då mitt huvud blev ett krig jag vet att jag kommer vinna
Året då jag älskade starkare och tryggare än någonsin tidigare

2012

We're all mad here (detta har också hänt och du är sjuk)

triggerwarning för prat om ätande, vikt och ätstörningar

Det här blir det första inlägget jag skriver här sen min "comeback" som jag faktiskt kommer sprida en aning, 

Vad Lady Dahmer skriver idag är vad jag tänkt på sen det där läkarsamtalet nu men inte haft ork att formulera annat än i fladdriga konversationer som gått över innan inspelning var möjlig. Jag har ägnat en månad åt att prata med vänner och bekanta, gråta mycket, ta mina järntabletter och hålla ihop saker. Jag fortsätter upprepa för mig själv att
Glöm inte för en sekund att det här är ett krig. det tar inte slut bara för att vädret är fint och det slutat regna ett tag, glöm aldrig det.
Jag har mycket att berätta om de senaste månaderna, och det här känns som ett passande tillfälle, så därför gör jag det nu.
Det här är vad jag skev i vad som skulle ha blivit en kommentar på Lady Dahmers inlägg men som kändes för långt för att publicera där:
______________________________________________


För ca två månader sen slutade jag vara hungrig p.g.a psykiska problem.
Det har hänt tidigare i korta perioder och det jag gör då är mest att sluta äta. - För det är ju det jag har lärt mig är bra, en ska alltid äta mindre portioner, annan mat, färre gånger per dag - och om du gudförbjude skulle äta så måste du springa av dig det efteråt.
Problemet med den här gången var att det inte förblev en kort period och nu sitter jag här två månader senare efter en kraftig viktnedgång med farligt låga blodvärden och järnbrist, fortfarande med svårigheter att få mig själv att äta under dagarna.
Och det handlade inte ens om min kropp från början - den har jag gillat i många år nu - det handlade bara om vad jag lärt mig var bra att göra: Att Inte Äta.
du ska Inte Äta när du inte är hungrig
du ska Inte Äta bara för att du är sugen
och när du väl är hungrig så Ät Inte för mycket.

Så till er som driver träningsbloggar, skriver hälsospalter i damtidningar och skriver insändare i metro om hur vi måste "prata mer om att leva hälsosamt":
Dra Åt Helvete.
Jag har redan hört det tillräckligt, vi har redan hört det tillräckligt, ingen behöver ännu en person som berättar för människor exakt hur fel deras kroppar är.

Och även om ni som skriver inte känner er ätstörda, även om ni som uppskattar att läsa om viktnedgång inte känner att det påverkar er negativt kan jag berätta att jag inte träffat en enda person mellan 10 och 20 som inte någon gång i min närhet klankat på sin vikt, pratat om att de borde äta mindre eller skämtat om att de äter "så mycket", och det är inte en indikation på att alla i min omgivning är överviktiga, det är en indikation på att alla är jävligt ätstörda. Det här samhället är ätstört - vi behöver inte mer av den varan nu, det räcker.

Vi är redan sjuka, det är bara hos några som det syns på utsidan också.

Älskade, älskade. Jag är så rädd för att tappa greppet, går jag sönder?
Ser du vad som händer, älskade?

(jag kan inte riktigt andas igen och jag borde nog ha ätit innan världen gav mig ångest i kväll för det går inte så bra)

Offer

Och plötsligt sitter jag där med resultatet, kraftig viktnedgång och något låter fel med hjärtat, "vi kan nog inte vänta med det här, två månader till nästa möte är nog för länge". De pratar om mig och jag som alltid alltid är stark är plötsligt den som är sjuk.

Backa bandet

Jag har alltid kontroll

Jag har så mycket kontroll att jag kan ta kontroll åt andra, jag vet tusen sätt att hantera tusen skärsår och jag vet exakt vilka ord jag ska använda för att få någon att äta när deras händer darrar och alla i rummet vet att något verkligen är fel. 

Och jag vet vilka punkter på din kropp jag ska kyssa för att dina andetag ska bli djupare igen. 

Jag har alltid kontroll

Så jag vet när jag beter mig som en idiot och jag vet när jag har rätt, jag kan argumentera säkert för vad jag än väljer och kan få vilken lärare som helst att hålla med om att nej jag behöver nog inte göra det där provet nu i alla fall.

Jag har kontroll så jag svingar min kropp som ett slagträ genom världen, i starka färger och på konstiga platser. och jag vet hur jag ska få dig att dra efter andan och drömma om mig om nätterna, jag vet exakt vilka punkter jag ska bita i för att du ska bli en pöl på golvet, vag vet vilka ord som gör dig kåt. 

Jag har kontroll.

Och har jag inte kontroll över det ena så har jag i alla fall kontroll över något

Och har jag inte kontroll så kan jag åtminstone kontrollera mig
Allt är ju bara plus och minus och mat är överskattat
hungern kommer i mindre doser men jag har kontroll

Och plötsligt sitter jag där med resultatet, kraftig viktnedgång och något låter fel med hjärtat, "vi kan nog inte vänta med det här, två månad till nästa möte är nog för länge". De pratar om mig och jag som alltid alltid är stark är plötsligt den som är sjuk.

Den som är offer

Den som innerst inne fnissar lyckligt över en vikt jag inte snuddat vid sedan innan sjuan (det var nästan fem år sen nu nästan fem år sen) och det är SÅ JÄVLA SJUKT, men jag tar inte det större matalternativet till lunch.

Och Kuratorn ser på mina nervösa händer som dansar tango över soffkanten och frågar om jag behöver gråta?

Det behöver jag.

Rollista

Låt mig presentera aktörerna, (vartefter historien växer lär listan bli längre)

• L - underbar, försiktig och känslig. Fjäderlätta ord som bara gör ont ibland och skulptörhänder, utförliga drömmar och du har hört mig prata i sömnen. (och en gång höll du om mig när jag vaknade mitt i natten, livrädd, för vad vet jag inte) 
• F - Nygammal, med en lukt som färgar av sig på mina lakan och mina fingrar. Ett försök till något alldeles eget eller bara bra sex vi vet inte riktigt än du och jag. Men ibland kan vi skratta en hel natt åt saker som egentligen är rätt tråkiga 
• J - Den äldste, eller närmast mig under så många år (har funnits här under andra namn för länge sen). Lite som att prata med sin egen hjärna, samma jävla ovanor, reflexer, lyckor, (sår).
• Mr - Den som förändrade allt en gång och jag färgar mina bilder av dig med tacksamhet trots att det gjorde så ont.
• R - En gång försökte jag hålla ihop dig
• M - Och vi dansade barfota
• C - Jesus christ och herrejävlar

Saker skrivna i mellanfaser, inte nu.

Trots att jag inte är ledsen så gråter jag, på gränsen till ett skrik, i en tom lägenhet till ljudet av L:s musik.
Jag vet inte varför, tårar kändes bara passande (låt allt tungt rinna ur dig, lämna en tom och ren kropp. renspolad).
Och kanske kommer det att gå, allt det här, kanske är det så det ska vara.