Tanken var väl att börja skriva vettiga saker här, mina tankar om polyrelationer och om världen och människor. På sista tiden har det mest blivit nattskriverier och desperata ord ur stressig hjärna.
I natt är inte annorlunda.
Nattångesten och min oförmåga till sömn faschinerar mig ibland. Undrar hur jag hamnar här och varför jag gör som jag gör - når så nära den så kallade "friskheten" bara för att släppa taget igen.
måndag 14 april 2014
måndag 24 mars 2014
Knullbarhet och glömska
Behöver egentligen få ur mig en massa skit men högen är för stor och farlig (på riktigt farlig faktiskt dödlig - det känns nästan komiskt). Behöver känna utan att tänka.
Det är nu jag saknar knullbarhet och självutplåning, relationer som gröper ur mitt jag.
Det är så tröttsamt att behålla all existens för mig själv.
Det är nu jag saknar knullbarhet och självutplåning, relationer som gröper ur mitt jag.
Det är så tröttsamt att behålla all existens för mig själv.
måndag 3 mars 2014
Droppen
Det börjar bli för mycket
som svettdroppar ticktockar tiden och orden ner i nacken, jag är alltid spänd nu mera - som en fiolsträng.
Det här med att driva och älska och organisera är farligt, en får balansera. Jag pendlar ständigt mellan hype och dipp men passar inte i någon diagnos.
Så nu är jag här igen. Virituell dagbok eller whatever för Kuratorn har inte svarat i telefon på veckor.
Det är förrrädiskt hur lätt det är att strunta i saker. Bara släppa det som är jobbigt, sova vidare, men jag kan inte, får inte göra så (gjorde det idag och igår och antagligen imorgon. fan).
Jag lever på listor och löften för att ta mig upp ur sängen.
Det rinner längs sidorna på det här glaset.
som svettdroppar ticktockar tiden och orden ner i nacken, jag är alltid spänd nu mera - som en fiolsträng.
Det här med att driva och älska och organisera är farligt, en får balansera. Jag pendlar ständigt mellan hype och dipp men passar inte i någon diagnos.
Så nu är jag här igen. Virituell dagbok eller whatever för Kuratorn har inte svarat i telefon på veckor.
Det är förrrädiskt hur lätt det är att strunta i saker. Bara släppa det som är jobbigt, sova vidare, men jag kan inte, får inte göra så (gjorde det idag och igår och antagligen imorgon. fan).
Jag lever på listor och löften för att ta mig upp ur sängen.
Det rinner längs sidorna på det här glaset.
Etiketter:
Deppskit,
Just nu och så fruktansvärt nära,
Saker som händer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)