Droppen

Det börjar bli för mycket
som svettdroppar ticktockar tiden och orden ner i nacken, jag är alltid spänd nu mera - som en fiolsträng.

Det här med att driva och älska och organisera är farligt, en får balansera. Jag pendlar ständigt mellan hype och dipp men passar inte i någon diagnos.

Så nu är jag här igen. Virituell dagbok eller whatever för Kuratorn har inte svarat i telefon på veckor.

Det är förrrädiskt hur lätt det är att strunta i saker. Bara släppa det som är jobbigt, sova vidare, men jag kan inte, får inte göra så (gjorde det idag och igår och antagligen imorgon. fan).

Jag lever på listor och löften för att ta mig upp ur sängen.

Det rinner längs sidorna på det här glaset.