Det är ansiktsuttrycken som fångar mig: plötsligt sårbara för världen. Som små barn, i det där ögonblicket så ser jag allt du försöker dölja ser jag.
Vissa är arga, frustrerade. andra rädda.
Du har en sortes smärta i ansiktet, eller en avsaknad av en, som om du klamrar dig fast vid något vasst.
Det är så vackert
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar